d känns som att flyga!!!

igår va jag på 30årsfest...han som fyllde år ville gärna att gästerna skulle hålla tal lr uppträda lr nåt sånt...gästerna bestog av 1 massa musiker, men ingen av dom ville uppträda...så då börja jag tänka på: varför e d så farligt att bjuda på sig själv...va e vi rädda för? å framför allt: va innebär d egentligen att göra bort sig? fundera 1 litet tag på d...

jag brukar tänka såhär: att d GÅR inte att göra bort sig...d e fullkomligt omöjligt, så länge du bara gör d du själv tror på å har me dej hela hjärtat...så länge du erövrar ögonblicket & e fullkomligt närvarande (går att träna upp) så finns d inget som heter bortgjord!!!

jag hade bestämt mej för att jag gärna ville sjunga en sång, för jag tycker så mkt om fölsedagsbarnet...jag hade valt en sång som egentligen e en popdiscolåt, å jag kan ju absolut inte sjunga pop...men jag tycker texten e så bra å viktig så jag ville bara göra den...jag ville försöka sjunga den på mitt eget sätt...så märkte jag under kvällen att jag helst ville slippa...varför? jo, för vissa rädslor å tankar flög genom mitt huvud...önskar jag inte hade dom alls...men dom fanns som spökdemoner å dom sa till mej:
-tänk om dom andra tycker jag e fånig lr töntig lr löjlig som sjunger just den låten...
-tänk om dom skrattar åt mej...
-tänk om dom tror att jag tror att jag e nåt...
märker ni att dom här demonerna, dom vill säga till mej att jag inte duger precis som jag e...dom fokuserar väldigt mkt på va alla andra ska tänka...å d kommer jag aldrig kunna styra, hur mkt jag än vill...jo förresten, d finns 1 idiotsäkert sätt å d kallas att sejfa (kommer fr engelskans safe:)
...om du INTE går upp där inför alla människor å gör din grej, då finns d inte den minsta risk att nån kommer tycka nåt om dej...skönt...man kan oxå kalla d för att fega ur...

jag hade ju iaf på mej en guldklänning plus guldtights å jag sjöng låten acapella, men på andra versen så slog jag pulsen i väggen så jag fick lite komp iaf...å jag va himla nervös, men jag gjorde d!!! jag sejfade inte, jag fegade inte ur!!! jag sjöng som en kråka för jag va helt utarbetad efter en vecka m nutida konstmusik å nattbuss fr oslo, å jag darra lite på rösten, men jag menade precis va jag sjöng å jag e väldigt stolt å glad för att jag gjorde d...att jag satte mej själv åt sidan å tänkte på att jag ville göra d för min kompis skull...kanske va d flera stycken där som tyckte att jag gjorde bort mej, va 17 vet jag om d, men; va bryr jag mej om d???

d finns inget härligare än att övervinna sina rädslor, lr hur!? å jag tror att vi måste försöka bli bättre på att bara släppa prestigen, våga gå utanför safety zone, göra nya läskiga saker, å bara släppa kontrollen för 1 ögonblick---d känns som att flyga!!!