samboprövning

d finns ganska många prövningar man ska gå igenom här i livet...e inte alltid så himla lätt faktiskt...på drottninggatan i sthlm finns d ingjutna strindbergcitat mitt i gatan...1 av dom lyder: "det är synd om människorna" --- nu e jag ju inte riktigt sådär strindbergtung, d kan jag väl inte påstå haha men jag tyckte d va 1 fin inledning på min blogg som handlar om 1 av dom prövningar som många av oss mer lr mindre frivilligt går igenom: SAMBOPRÖVNINGEN!!!

för att få hyra ut sin lägenhet i andra hand måste man ha 1 giltigt skäl. d finns inte så himla många giltiga skäl som man skulle kunna tro. 1 giltigt skäl e militärtjänst. pang pang pang bryta ner bygga upp vuxna män gör saker tillsammans, varsågod där har vi 1 giltigt skäl. 1 annat giltigt skäl e provsamboende. OM - jag säger om- d ska va 1 giltigt skäl så måste du GARANTERA att du tänker leva under äktenskapliga förhållanden med EN person, den person som du fyller i personnummer, namn å adress på...ojojojoj hjälp...va e äktenskapliga förhållanden??? d låter obehaglit på nåt sätt, lite inlåst å svårt å andas...men framför allt: hur kontrollerar storebror detta??

well well. papper ifyllda. min lägenhet uppsagd. hans lägenhet uthyrd. nu kommer prövningen. jag har 1 rosa lägenhet. hallen orange. nyponsoppa typ. alla sa att jag måste måla om...men d gjorde jag inte...jag satte upp m#a&s%s&a vykort m härliga färger å positiva affirmationer runt spegeln...jag har affischer å vykort å bilder å urklipp öööverallt!!! jag älskar d!!! jag har miljoner ljusslingor m hjärtan å fjärilar å jag har glitter å rosa köksbord å å å .... asså jag fattar ju att jag inte kan överföra hela min stil till vår nya lägenhet...men hur kompromissar man? hur kommer man överens när jag har 1 galen stil?

jag: vi måste prata om hur vi vill ha d hela tiden. vi kan inte bara ta för givet. vi måste fråga varann om allt.
han: ja absolut ok visst självklart

han: jag tänkte på dina affischer, jag tycker dom e jättefina. kan vi inte rama in dom? (istället för att sätta upp dom m grön häftmassa som förstör väggarna samt ser ganska förjävligt ut sa han inte)
jag: VA!?!?!?! rama in???? varför d???

han: jag tänkte på dina vykort. dom e härliga! kan inte du göra 1 collage av dom (istället för att ha dom planlöst överallt m häftmassa som e grön å d blir kaos i min hjärna sa han inte)
jag: VA!?!?!?! collage???? känns ju så jäääävla 80

(...fast jag gillar ju 80...sa jag inte)

jag: d känns som du hatar min stil!!! tänk om jag faktiskt gillar att ha d som jag har d!? tänk om jag faktiskt tycker om att ha saker direkt på väggarna...åsså börjar jag gråta å inser själv hur fånig jag e men ändå känner jag mej kränkt på samma gång på nåt knasigt sätt...

han: e d jätteviktigt för dej så e d klart vi kan ha d så!
jag: (tänker i huvet...vänta nu...e d viktigt för mej å ha häftmassa på väggarna...öööh näe...konstigt...varför blir jag så upprörd...?) - näe förlåt att jag blev så arg, d e klart att vi kan rama in å göra collage...

å nu skäms jag jättemkt för att han kommer m konstruktiva förslag fast jag bara e barnslig

jag: förlåt att jag e så dum å skriker å gråter
han: du behöver inte säga förlåt - jag tycker om när du e emotionell

aaaaaah fattar ni - han e typ aiden!!! han reagerar helt rätt hela tiden haha å jag framstår bara som ännu mer galen...

men d e faktiskt inte så himla lätt, e verkligen 1 prövning att gå från min egen lägenhet där jag får sätta upp va jag vill hur jag vill på väggarna, min underbara älskade lägenhet på åttan m utsikt över hela stan till 1 vuxen tvåa där man inte ens har 1 eget rum där man kan ha sin egen galenskap. från singel till sambo på ingen tid alls. svårt.

fast egentligen jättelätt oxå. för nu har jag 1 litet radhus istället haha 1 radhus m uteplats på min innergård i betongen. å jag har mina vykort i collage å mina affischer inramade å jag har min hjärtlampa över sängen precis som vanligt...d e INTE synd om människorna

all u need z löv?

ibland så tycker jag att hela tillvaron känns som 1 flåsande, galen, hysterisk, fanatisk, panikslagen jakt på nånting som dom runtomkring mej kallar kärlek...d känns som att allting snurrar runt i en virvelvindscyklon å drar med sig allt å alla å jag försöker sitta still å kolla rakt fram men d går ju inte!!! alla dejtar, alla vill hitta nån, alla blir dumpade, alla blir överlyckliga för sms, alla blir olyckliga för uteblivet svar, alla springer, skriker, jagar, jag blir snurrig i huvet å jag hänger inte me!!! hjälp, stanna!! jag vill kliva av, jag vill inte va me...jag förstår inte, jag hinner inte, jag orkar inte, jag vill inte...puh...

jag va på en föreställning härom veckan som heter whatever love means...citatet kommer fr prince charles...han fick frågan, på 1 presskonferens, när han hade förlovat sig m diana: R U IN LOVE? han svarade: YES...WHATEVER LOVE MEANS...
obotliga romantiker frågar sig: hur i helvete kan man svara så?
jag frågar mej: hur i helvete kan man svara nåt annat?
va e kärlek för nånting??? egentligen?? va betyder kärlek? å hur vet man när man e kär??

en gång när jag va deppig över att ingen ville ha mej så smsade jag m min kompis...
jag skrev: såna här saker gör att d blir komplett omöjligt att tror att d finns nåt som heter kärlek. han skrev: men då kan jag ju säga som så att du hela tiden har massor av kärlek omkring dej. jag vet inte nån som inte skiner upp som en sol när man pratar om dej...
åkej, jag erkänner att just då kunde jag inte riktigt ta in detta, jag va för inne i min övergivenhetskänsla...men nu när jag funderar mkt över kärlek, så tänker jag såhär: varför i hela fridens namn e vi så himla fixerade vid att hitta just EN viss typ av kärlek så att vi knappt uppskattar lr ens märker all kärlek som finns runtomkring oss!? jag har massa vänner, familj, kollegor, å dessutom andra medmänniskor som jag både kan få kärlek av å ge kärlek till...oj va jag ska försöka tänka på d i fortsättningen...åh hörrni...kan inte ni andra oxå göra d!? ni vet- create a better world-together osv...

sen så har vi ju dhär m identitet...alla vet ju att d finns förhållandemänniskor, dom lever alltid i 1 förhållande, dom har lixom d som normaltillstånd...har aldrig fattat hur dom gör...imponerande på nåt sätt...jag e absolut inte sån överhuvudtaget...per buhre sa 1 rolig grej: du e ju proffs-singel!!! haha så himla sant! jag e faktiskt väldigt bra på att va singel, jag har erfarenheten å jag har den speciella drivkraften som krävs för att fylla livet m meningsfullheter som massor av vänner, passion för jobbet, resor, fester, dansa disco, gå på filmfestival, dricka drinkar, äta på restaurang, bjuda på middag, prata telefon, chatta, skypa, whatsuppa, blogga, facebooka, träna, fika, dricka öl, dricka vin...alla som har sett nåt avsnitt av 6&the city, ni vet va jag menar haha å dom senaste veckorna har jag gjort hemska saker som att bli bjuden på middag, hålla handen på restaurang, promenera söndag förmiddag i strålande sol (även där m tillhörande handhållning) å d värsta: pussas i konsumkön!!!! mao: par-saker!!! men d e ju inte jag!!! känns som jag e m i 1 romantisk komedi, bara d att jag inte har fått läsa manus å jag har tränat in fel roll...

förvirrad e bara en miljarddel av allt jag känner mej just nu, jag kan inte ens hitta nåt sätt att avsluta bloggen, å jag vet varför...för att kärlekskarusellen bara snurrar vidare, runt runt runt, å alla vill vi åka me...så jag slutar väl bara me att säga: va snälla mot varandra därute!!! d behövs!!!

body talk

jag befinner mej inte så ofta i offentlig nakenhet nuförtiden...men häromdan va jag å tränade...jag blev så himla svettig av passet så när jag klev in i duschen så ba börja jag njuta av att vattnet rann över kroppen, alla känner igen den känslan...men sen när den där första skönheten hade lagt sig, så kände jag nåt annat...jag upplevde 1 stark känsla av...harmoni faktiskt...å d berodde inte på mej!!! jag såg mej runt i duschrummet å insåg att: här e vi massor av nakna kvinnor i samma rum, alla ser helt olika ut på olika sätt, men alla e nakna å alla e fullkomligt avspända å verkar va tillfreds m sin kropp å hela nakenheten...d kan ju hända att jag kände fel, men jag tror inte d...jag försökte verkligen lyssna på alla tysta kroppar å jag hörde att dom trivdes här! d fanns lixom inga krav lr granskande ögon. jag passade på att njuta lite av kropparnas harmoniska utstrålning å så tänkte jag på att alla kroppar verkligen e vackra, på sitt helt egna sätt! alla bröst å rumpor å magar såg ut på massa olika sätt, inte alls som på tv å film å reklam, men alla va lixom underbara suveräna perfekta...jag önskade nästan att alla världens män skulle komma in där i duschrummet å se hur kvinnor egentligen ser ut...kvinnor, tjejer, tanter i olika åldrar å storlekar, inte en enda retuschering å ingen push-up ingen hold-in, inget puder, inga high-heals...

jag kom å tänka på när jag&lotta va på haman i berlin i somras, ett sorts turkiskt badhus för kvinnor...d va lite samma känsla...offentlig nakenhet som blir nån sorts tyst gemenskap...kropparnas egen klubb för inbördes likgiltighet...d mest fantastiska va att jag fick gå in i 1 rum å en turkisk tant tvålade å skrubbade hela mej...kan ni tänka er va...jag va alltså komplett naken, ensam m 1 enda annan person i rummet, personen tog på mej på hela kroppen, jag låg både på mage å på rygg å d hade inte 1 endaste litet dugg m 6 att göra!!! e faktiskt ganska stark känsla! alla borde pröva nåt sånt! då kan man uppleva att kroppen e helt å hållet värdefull i sig själv, man behöver inte sexualisera den för att den ska bli nåt...svindlande tanke...har ni tänkt den eller? jag tycker d e så underbart att kroppen inte bara e potentiellt sexuell, utan att den kan få vara bara kropp...tycker ni att jag börjar bli flummig nu?

jag vill ju lixom komma fram till att jag tycker våra ideal om va som e vackert å snyggt å sexigt...ja, dom e lite snäva tycker jag...alla tycker inte att stora bröst e 6igt...om nån tycker d, så go for it! absolut! men utgå inte från att alla tycker samma...en del gillar verkligen höga klackar, men vissa tycker d e frånstötande....d finns dom som älskar att se så mkt hud som möjligt, medans andra tycker d e oattraktivt...så försök skapa din egen 6ighet om du kan (e ju inte så himla lätt alla gånger) å försök lyssna på dej själv, för du kanske inte gillar d som alla andra gillar...nu ska jag avsluta m 1 episod ur da best story ever aka LIFE (scenen utspelar sig på 1 hotellrum å den bevisar att jag har rätt haha )

han: ska vi inte gå ner till dom andra å dricka öl?
jag: näe jag orkar inte, men gå du!!!
han: e du säker?
jag: ja!!!...å förresten...du skulle väl inte våga gå ner dit m MEJ? (jag sa d på skoj)
han: näe...
jag: men om jag va 1 fotomodell, DÅ skulle du våga d va? (jag va fortfarande på sk skämthumör)
han: (allvarligt) men du e ju 1 fotomodell...på ditt sätt...1 rosa fotomodell...

d känns som att flyga!!!

igår va jag på 30årsfest...han som fyllde år ville gärna att gästerna skulle hålla tal lr uppträda lr nåt sånt...gästerna bestog av 1 massa musiker, men ingen av dom ville uppträda...så då börja jag tänka på: varför e d så farligt att bjuda på sig själv...va e vi rädda för? å framför allt: va innebär d egentligen att göra bort sig? fundera 1 litet tag på d...

jag brukar tänka såhär: att d GÅR inte att göra bort sig...d e fullkomligt omöjligt, så länge du bara gör d du själv tror på å har me dej hela hjärtat...så länge du erövrar ögonblicket & e fullkomligt närvarande (går att träna upp) så finns d inget som heter bortgjord!!!

jag hade bestämt mej för att jag gärna ville sjunga en sång, för jag tycker så mkt om fölsedagsbarnet...jag hade valt en sång som egentligen e en popdiscolåt, å jag kan ju absolut inte sjunga pop...men jag tycker texten e så bra å viktig så jag ville bara göra den...jag ville försöka sjunga den på mitt eget sätt...så märkte jag under kvällen att jag helst ville slippa...varför? jo, för vissa rädslor å tankar flög genom mitt huvud...önskar jag inte hade dom alls...men dom fanns som spökdemoner å dom sa till mej:
-tänk om dom andra tycker jag e fånig lr töntig lr löjlig som sjunger just den låten...
-tänk om dom skrattar åt mej...
-tänk om dom tror att jag tror att jag e nåt...
märker ni att dom här demonerna, dom vill säga till mej att jag inte duger precis som jag e...dom fokuserar väldigt mkt på va alla andra ska tänka...å d kommer jag aldrig kunna styra, hur mkt jag än vill...jo förresten, d finns 1 idiotsäkert sätt å d kallas att sejfa (kommer fr engelskans safe:)
...om du INTE går upp där inför alla människor å gör din grej, då finns d inte den minsta risk att nån kommer tycka nåt om dej...skönt...man kan oxå kalla d för att fega ur...

jag hade ju iaf på mej en guldklänning plus guldtights å jag sjöng låten acapella, men på andra versen så slog jag pulsen i väggen så jag fick lite komp iaf...å jag va himla nervös, men jag gjorde d!!! jag sejfade inte, jag fegade inte ur!!! jag sjöng som en kråka för jag va helt utarbetad efter en vecka m nutida konstmusik å nattbuss fr oslo, å jag darra lite på rösten, men jag menade precis va jag sjöng å jag e väldigt stolt å glad för att jag gjorde d...att jag satte mej själv åt sidan å tänkte på att jag ville göra d för min kompis skull...kanske va d flera stycken där som tyckte att jag gjorde bort mej, va 17 vet jag om d, men; va bryr jag mej om d???

d finns inget härligare än att övervinna sina rädslor, lr hur!? å jag tror att vi måste försöka bli bättre på att bara släppa prestigen, våga gå utanför safety zone, göra nya läskiga saker, å bara släppa kontrollen för 1 ögonblick---d känns som att flyga!!!

rosa ända in i hjärtat

skulle jag fortfarande va jag om jag slutade va rosa?
d kan man fundera lite på...samtidigt kan du som läser detta fundera på: hur mkt kan du ta bort från dej själv å fortfarande va du? mao- vad består din identitet av?
tänk om mina stämband gick sönder tex...då skulle d faktiskt försvinna 1 jättestor del av mej...om jag inte kunde sjunga, lr kanske ännu värre...inte prata!!! vem va jag då? sen kan man ju va me om 1 olycka å utseendet blir förstört...e ju oxå en del av mej, tänk att inte kunna le längre, lr skratta...
skulle du fortfarande va du om du bytte klädstil/yrke/hårfärg/gångstil/vinterjacka/iphoneskal..?

anledningen till att jag börja tänka på dhär e faktiskt att 2 pers har sagt t mej att jag borde va lite mindre rosa...att jag lixom förstör för mej själv, å framför allt mina chanser att nån ska bli kär i mej...i framtiden får vi se om dom har rätt...dom kan ju börja me å köpa en helt ny garderob till mej...har ju ändå tagit 10 år å bygga upp den haha nä men allvarligt talat...jag e ganska så medveten om en del prylar som vissa tror att jag inte fattar...jag vet att man kan tycka jag e lite småtokig som ba klär mej i en färg...men samtidigt: jag älskar min färg å jag har fått så himla mkt cred för hur jag klär mej av allt från tanter till tonårskillar till dagisbarn till affärsmän å många gånger har d skapat kontakt m människor som jag annars inte skulle fått...å jag gillar d...
å visst, jag e ingen killmagnet, men skulle jag verkligen varit d om jag hade haft gråbeiga kläder?

en av dom absolut bästa saker som har hänt mej, d va i våras när en 16årig kille som jag bara hade träffat 3 ggr, han sjöng i en kör som jag coachade, han kontaktade mej, för han ville komma ut som homosexuell...han hade inte berättat för nån i hela världen, å så hörde han av sig till mej...d han skrev till mej va fantastiskt rörande å jag ska inte lämna ut honom här, men efter några mejl fram å tillbaka så vågade han iaf komma ut för sin bästa kompis (jag grät när jag läste d) å såklart tyckte han att allt va tack vare mej...i själva verket va d ju han som gjorde jobbet, men jag förstår va han menar...han behövde en rosa tant lr pink lady som han kallade mej, för att våga lite mer...nu tror jag ju inte att d bara berodde på mina rosa kläder att han kontaktade mej...men till viss del...tills nån överbevisar mej så tänker jag fortsätta tro på att jag utstrålar att man får va precis den man e!!! för jag tycker faktiskt att d e så!!! så jag kommer inte bli grön lr blå lr svart...inte i år heller...jag e rosa ändå in i hjärtat...å alla som känner mej på riktigt vet precis va jag menar m d!!!

inte bara NÅRA kilon för mkt...

ni som aldrig har gått in på nån dejtingsida (grattis!) kan nog va lite nyfnikna på va som står därinne, lr hur...? ni andra, som dejtar som galningar, ni kanske kan skratta igenkännande när ni läser detta...va vet jag...
när jag skulle registrera mej på määäätch så fick jag nåra uppenbarelser, blev lite förvånad å chockad...började tänka lite å fundera...såhär:

först har vi ju självklart problem nr 1, vilken bild ska jag använda? ska jag välja en bild där jag ser glad ut? lr snygg? lr cool? lr rolig, tokig, kanske charmig...den får väl inte va föööör bra? d blir ju falsk marknadföring!? å inte föööör dålig? då kommer ju ingen vilja träffas...svettigt...jaja...sen ska man skriva en presentationstext...e ju lätt...asså ja ba...nämen gu...tänk om dom tror jag e helt serriös när jag skriver lite såhär som jag gör...dom kanske tror jag e knäpp lr korkad...men å andra sidan...jag skriver ju såhär...å vissa gillar ju d...fast dom känner ju mej...fast meningen e ju att man ska lära känna varann....fast....ååååååååh

men vänta - d kommer mer som dom sayer i tv-shop...nu kommer vi till fylla-i-rutorna...där ska jag fylla i längd, ögonfärg, yrke, språk, hårfärg, piercing, tatuering, utbildningsnivå, årsinkomst,politik, religion, barn, tobak, alkohol, ålder, favoritfilmgenre jag orkar inte mer....
i varje ruta kan man välja mellan lämpliga alternativ....hårlängd: långt/kort/page/lugg/halvlångt/kluvna hårtoppar/slitet/risigt näe men nästan...
min värsta ruta: kroppstyp! du kan välja mellan: slank, ganska genomsnittlig, muskulös, atletisk å så detta hemska: NÅRA KILON FÖR MKT!!! men guuuuuud hallå man kan väl inte lägga in en värdering mitt i alltihop? långt hår visst, men vem bestämmer vad som e FÖR mkt??? går man efter bmi då lr? ...lr anser dom att d finns nån objektiv kilogräns som e för mkt? tänk om jag e nöjd m min kropp? får jag inte va d då? jag kan ju inte fylla i slank lr atletisk lr hur? å dessutom: jag har säkert inte bara NÅRA kilon för mkt, jag har säkert massor av dom, men d ska väl inte dom lägga sig i? jag vill ha 1 alternativ som säger "jag e fantastiskt nöjd m mej själv!" punkt.

tyvärr finns d 1 ännu värre ruta: den heter "utseende" --- där kan man välja mellan: genomsnittlig, snygg, ser bra ut, ser riktigt bra ut, ser inte så bra ut...
men va i #€%&/ e problemet??? guva deppigt att fylla i "ser inte så bra ut" vilken überjante!!! ännu deppigare att fylla i genomsnittlig, aldrig i livet!!! lixom hallå va innebär d att se bra ut? skulle d va så himla självklart så man kan använda färdigifyllda rutor?? varannan dag känner sig varenda människa ful, d har ju bara att göra m feelingen inuti! vet dom inte va karisma e? utstrålning? väsen? aura? energier?? har dom aldrig känt nåt sånt? dom ba ser en person å ba snygg...oh god jag känner mej som en anka som snart ska sprängas...

för att spä på lite ytterligare så ska man givetvis fylla i vilka egenskaper man vill att den blivande partnern ska ha...jag söker en man m tatueringar: väl synliga, röker bara vid festliga tillfällen, minst 1.98 lång, ser RIKTIT bra ut, gillar dogmafilm, har rött skägg, överrörlig, gärna årsinkomst på över miljonen, ska kunna koka makarånipudding var dag å va alldeles alldeles wunderbar