om inte youtubelänken funkar, prova denna : min skola del 5: va stolt! pride!
måndag 2 januari 2017
MIN SKOLA del 5 STOLT
min skola inspirerad av magdalena ribbings vett å etikett, del 5 om att va stolt
om inte youtubelänken funkar, prova denna : min skola del 5: va stolt! pride!
om inte youtubelänken funkar, prova denna : min skola del 5: va stolt! pride!
MIN SKOLA del 4: feminism
min skola inspirerad av magdalena ribbings vett å etikett, del 4 om feminism
om inte youtubelänken funkar, prova denna: min skola del 4: feminism
om inte youtubelänken funkar, prova denna: min skola del 4: feminism
MIN SKOLA DEL 3: INTEGRITET
min skola inspirerad av magdalena ribbing vett å etikett, del 3 om integritet
om inte youtube klippet funkar, pröva denna länk: min skola del 3: integritet
MIN SKOLA DEL 2: SE MÄNNISKORNA
MIN SKOLA inspirerad av magdalena ribbings vett å etikett
DEL 2: SE MÄNNISKORNA!
om youtube-klippet inte funkar, prova denna: MIN SKOLA del 2 SE MÄNNISKORNA
DEL 2: SE MÄNNISKORNA!
om youtube-klippet inte funkar, prova denna: MIN SKOLA del 2 SE MÄNNISKORNA
MIN SKOLA del 1: RESPEKT
MIN SKOLA inspirerad av magdalena ribbings vett å etikett, webversionen m henne finns på dn.se
DEL 1: RESPEKT
om inte youtube-länken funkar så testa denna: MIN SKOLA DEL 1 RESPEKT
fredag 21 mars 2014
skulle jag fortfarande va jag om jag va smal?
jag väger mej aldrig å jag äger ingen våg...men inom vården måste en ibland berätta va en väger, å då har dom som tur e en våg för denna lilla minoritet som jag tillhör (dom viktlösa haha)
häromdan så hände detta, å då berättade vårdkvinnan för mej va jag har för BMI (värsta magiska bokstavskombon i vårt samhälle) ...hon sa en siffra som jag redan har glömt, å hon sa d på ett sätt som att d va självklart att jag visste om siffran innebar "normal" "överviktig" eller "fetknopp" ...jag har ingen aning om hur BMIskalan ser ut men jag fattade ju givetvis att d säkert va för högt, eftersom dom kombinerar ihop längd å vikt, å jag e ju så kort!!! (va inte d 1 kul sätt att tänka?)
hur som helst så frågade hon mej lite (på ett bra å helt okränkande sätt) va jag tänkte om min vikt å då hörde jag mej själv säga nåt som jag aldrig har sagt förut!!! jag sa:
jag mår jättebra, jag tränar regelbundet å går massor av promenader m calle jag älskar, jag e aldrig sjuk, jag sover massor av timmar varje natt, jag jobbar m mitt drömjobb, jag har massa vänner å e nöjd m hela livet, men jag antar att enligt samhällets normer så borde jag väga mindre å vilja gå ner i vikt...fast d känns så onödigt att lägga ner massor av tid å energi på att ha en diet...
läs d gärna igen!!! enligt samhällets normer, enligt va andra tycker, enligt nåra konstiga värderingar så BORDE jag va missnöjd m mej själv å min kropp, men jag e inte d...å jag har nån sorts jättekonstigt dåligt samvete över detta...så jag kände att jag va tvungen att förklara för henne att jag fattar att jag egentligen inte kan va nöjd m mej själv m detta BMI...å denna stora rumpa, dessa rejäla lår, detta runda ansikte, denna fullkomligt oplatta mage...
nu kanske du som läser undrar typ va som e problemet, om jag nu e nöjd så varför ens blogga om detta lixom? JO för jag tycker d e så konstigt att d mest normala vanliga vardagliga i vårt samhälle e att ha en diet å vilja gå ner i vikt. dom som väger 5 kg mindre än mej har en diet, dom som väger 10 kg mindre har oxå en diet, å jag tror tillåme att jag vågar påstå att även dom som väger 20kg mindre än mej har en diet!!! alla dessa personer vill alltså bli smalare, gå ner i vikt, fattar ni då att jag blir förvirrad? e d jag som har helt fel? har jag missuppfattat allting? varför e inte alla vackra, perfekta människor omkring mig nöjda m sig själva??? å alla ni dietmänniskor, jag kritiserar inte er, ni får göra precis va ni vill såklart, så länge ni mår bra av d, men kan ni förstå min osäkerhet litegrann? min känsla av att jag oxå borde va missnöjd? eller?
nej jag lider inte av farlig eller sjuklig övervikt, så d har ingenting m hälsoaspekten att göra, d fick jag bekräftat av vårdkvinnan...å ni andra som e smalare än jag, förlåt som har lägre BMI såklart ni ligger inte heller i riskzonen...utan d handlar om helt andra saker...
d finns ett gigantiskt fettförakt i vårt samhälle...å dom flesta av oss e tyvärr en del av detta förakt, vi tror att vi vet å kan så himla mkt om hur man ska leva å äta å träna, men dom flesta vet inte ett skit rent ut sagt, utan d upprepas en massa tomma fraser som inte har nåt belägg nånstans, för d e så himla skönt att va säker på hur allting faktiskt E! fettföraktet visar sig på många sätt, tänk gärna efter hur du själv reagerar på överviktiga människor å hur du ser på din egen kropp...vi e alla mer lr mindre brainwashed, å d kan jag känna av ibland när folk tittar på mej å definitivt oxå när jag tittar på dom som e ännu större (!!) än mej (puh, så tjock e jag iaf inte...)
en gång så skrev jag en rolig facebookstatus för jag hade gått upp i vikt å jag märkte d när jag skulle prova en renässansklänning som jag skulle ha på en turné (haha, svårt att hitta en ny på H&M lixom) --jag kunde inte stänga klänningen i ryggen, vilket jag hade kunnat ett halvår tidigare, å jag kunde verkligen bara asgarva åt situationen, d va jättekomiskt, min kollega fick sy ett sorts nät för att inte brösten skulle ramla ut...men: då kommenterade perTbuhre min status såhär:
ännu mer amanda!!! hurra!!!
å d va så himla fint, så jag minns d så här många år efter...förlåt per om jag tolkar din kommentar fel nu men jag tror han menade att han skulle älska mej lika mkt hur många kilon jag än hade gått upp
om jag verkligen la ner min själ i att gå ner typ 10kg så skulle jag säkert kunna d, men jag undrar om d verkligen skulle va jag då? jag e ju rund, å fyllig, å väldigt mkt amanda...å jag önskar att alla ni därute som lägger ner mkt tid kraft å energi på att förändra utseendet, att ni iaf förstår att d finns ett val (fast valet e vart å ens förstås) att lägga all den där kraften å tiden å energin på att lära sig älska sig själv precis som den en E
häromdan så hände detta, å då berättade vårdkvinnan för mej va jag har för BMI (värsta magiska bokstavskombon i vårt samhälle) ...hon sa en siffra som jag redan har glömt, å hon sa d på ett sätt som att d va självklart att jag visste om siffran innebar "normal" "överviktig" eller "fetknopp" ...jag har ingen aning om hur BMIskalan ser ut men jag fattade ju givetvis att d säkert va för högt, eftersom dom kombinerar ihop längd å vikt, å jag e ju så kort!!! (va inte d 1 kul sätt att tänka?)
hur som helst så frågade hon mej lite (på ett bra å helt okränkande sätt) va jag tänkte om min vikt å då hörde jag mej själv säga nåt som jag aldrig har sagt förut!!! jag sa:
jag mår jättebra, jag tränar regelbundet å går massor av promenader m calle jag älskar, jag e aldrig sjuk, jag sover massor av timmar varje natt, jag jobbar m mitt drömjobb, jag har massa vänner å e nöjd m hela livet, men jag antar att enligt samhällets normer så borde jag väga mindre å vilja gå ner i vikt...fast d känns så onödigt att lägga ner massor av tid å energi på att ha en diet...
läs d gärna igen!!! enligt samhällets normer, enligt va andra tycker, enligt nåra konstiga värderingar så BORDE jag va missnöjd m mej själv å min kropp, men jag e inte d...å jag har nån sorts jättekonstigt dåligt samvete över detta...så jag kände att jag va tvungen att förklara för henne att jag fattar att jag egentligen inte kan va nöjd m mej själv m detta BMI...å denna stora rumpa, dessa rejäla lår, detta runda ansikte, denna fullkomligt oplatta mage...
nu kanske du som läser undrar typ va som e problemet, om jag nu e nöjd så varför ens blogga om detta lixom? JO för jag tycker d e så konstigt att d mest normala vanliga vardagliga i vårt samhälle e att ha en diet å vilja gå ner i vikt. dom som väger 5 kg mindre än mej har en diet, dom som väger 10 kg mindre har oxå en diet, å jag tror tillåme att jag vågar påstå att även dom som väger 20kg mindre än mej har en diet!!! alla dessa personer vill alltså bli smalare, gå ner i vikt, fattar ni då att jag blir förvirrad? e d jag som har helt fel? har jag missuppfattat allting? varför e inte alla vackra, perfekta människor omkring mig nöjda m sig själva??? å alla ni dietmänniskor, jag kritiserar inte er, ni får göra precis va ni vill såklart, så länge ni mår bra av d, men kan ni förstå min osäkerhet litegrann? min känsla av att jag oxå borde va missnöjd? eller?
nej jag lider inte av farlig eller sjuklig övervikt, så d har ingenting m hälsoaspekten att göra, d fick jag bekräftat av vårdkvinnan...å ni andra som e smalare än jag, förlåt som har lägre BMI såklart ni ligger inte heller i riskzonen...utan d handlar om helt andra saker...
d finns ett gigantiskt fettförakt i vårt samhälle...å dom flesta av oss e tyvärr en del av detta förakt, vi tror att vi vet å kan så himla mkt om hur man ska leva å äta å träna, men dom flesta vet inte ett skit rent ut sagt, utan d upprepas en massa tomma fraser som inte har nåt belägg nånstans, för d e så himla skönt att va säker på hur allting faktiskt E! fettföraktet visar sig på många sätt, tänk gärna efter hur du själv reagerar på överviktiga människor å hur du ser på din egen kropp...vi e alla mer lr mindre brainwashed, å d kan jag känna av ibland när folk tittar på mej å definitivt oxå när jag tittar på dom som e ännu större (!!) än mej (puh, så tjock e jag iaf inte...)
en gång så skrev jag en rolig facebookstatus för jag hade gått upp i vikt å jag märkte d när jag skulle prova en renässansklänning som jag skulle ha på en turné (haha, svårt att hitta en ny på H&M lixom) --jag kunde inte stänga klänningen i ryggen, vilket jag hade kunnat ett halvår tidigare, å jag kunde verkligen bara asgarva åt situationen, d va jättekomiskt, min kollega fick sy ett sorts nät för att inte brösten skulle ramla ut...men: då kommenterade perTbuhre min status såhär:
ännu mer amanda!!! hurra!!!
å d va så himla fint, så jag minns d så här många år efter...förlåt per om jag tolkar din kommentar fel nu men jag tror han menade att han skulle älska mej lika mkt hur många kilon jag än hade gått upp
om jag verkligen la ner min själ i att gå ner typ 10kg så skulle jag säkert kunna d, men jag undrar om d verkligen skulle va jag då? jag e ju rund, å fyllig, å väldigt mkt amanda...å jag önskar att alla ni därute som lägger ner mkt tid kraft å energi på att förändra utseendet, att ni iaf förstår att d finns ett val (fast valet e vart å ens förstås) att lägga all den där kraften å tiden å energin på att lära sig älska sig själv precis som den en E
tisdag 14 maj 2013
att va FUL
jag tog ett kort på mej å min kille härom dan...eller "ett" kort haha man tar ju alltid typ nåra stycken såklart för att nåt ska bli bra iaf...eftersom jag har ajfån4 så kan man ju tillåme titta in i kameran å se sig själv å lixom make sure att man ser snygg ut...så himla smart funktion...men fast vi kollade in i kameran å fast jag tog ganska många bilder så va jag inte speciellt nöjd m resultatet...mitt ansikte va ju alldeles rött å inte fick man den härliga sommarkvällskänslan...men då finns ju insta!!! räddaren i nöden...jag började raskt prova dom olika filtren, sierra, lo-fi, earlybird, nashville, 1977...ah, nu börjar d likna nåt...jag sa t min kille: vilket tycker du jag ska ta, innan jag lägger ut den? han svarade: äsch, strunta i d, lägg ut d som d e bara! öh what!? jag blev nästan lite förnärmad...här satt jag å ansträngde mej för att vi skulle se supersnygga å coola ut, åsså tyckte han bara att vi skulle ta d riktiga kortet...tråkmåns...
denna lilla inledning direkt fr verkligheten för mej in på själva ämnet för detta blogginlägg:
ATT VA FUL
jag har tänkt ganska mkt på att va FUL dom senaste åren...ämnet faschinerar mej på ett sätt jag inte kan förklara...att va ful handlar ju såklart mest om att KÄNNA sig ful...å d gör vi såklart alla då å då...men jag har märkt att jag kan lixom i hemlighet njuta av att va ful...jag har faktiskt tagit lite kort på mej själv när jag har känt mej extra ful, å nu tänker jag visa dom offentligt för första gången:
.JPG)
här hade jag nån sorts ögonproblem, man kan se att vänster öga e svullet...vagel!?
jag försöker nu avlyssna m mitt yttre öra va ni som läser detta nu tänker å tycker å jag tror mej höra iaf nån röst som säger "nämen amanda, du e väl inte ful!! inte sååå ful iaf...varför lägger du upp så hemska bilder på dej själv??" å d va just hit jag ville komma...att d lixom känns som värsta tabut å va ful...fast d egentligen e helt normalt å helt ok...jag försöker då&då bejaka min fulhet hahaha d lät verkligen skumt, men jag tycker d e skönt ibland att bara va helt ful...fulheten e oxå faktiskt oxå n del av mej...jag gjorde ett litet videoklipp för ett tag sen när jag kände mej xtra ful som egentligen sammanfattar vad jag ville ha sagt:
å nu ett tips: om du vågar - prova att gå utanför lägenheten nån dag när du känner dej riktigt ful...tvättstugan kan va ett första steg......testa hur d känns...en liten utmaning i vårat retuscherade samhälle...när jag va på friskis för ett tag sen då såg jag inte klok ut, träffade en kompis som sa: åh va skönt att du oxå har sådär fett hår å skitiga glasögon HAHA underbart!!! en fulkomplimang!!!
å till slut---jag säger inte att d e lätt men:
försök tycka om dej själv hela tiden, inte bara när du e instagramperfekt;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)