d finns ganska många prövningar man ska gå igenom här i livet...e inte alltid så himla lätt faktiskt...på drottninggatan i sthlm finns d ingjutna strindbergcitat mitt i gatan...1 av dom lyder: "det är synd om människorna" --- nu e jag ju inte riktigt sådär strindbergtung, d kan jag väl inte påstå haha men jag tyckte d va 1 fin inledning på min blogg som handlar om 1 av dom prövningar som många av oss mer lr mindre frivilligt går igenom: SAMBOPRÖVNINGEN!!!
för att få hyra ut sin lägenhet i andra hand måste man ha 1 giltigt skäl. d finns inte så himla många giltiga skäl som man skulle kunna tro. 1 giltigt skäl e militärtjänst. pang pang pang bryta ner bygga upp vuxna män gör saker tillsammans, varsågod där har vi 1 giltigt skäl. 1 annat giltigt skäl e provsamboende. OM - jag säger om- d ska va 1 giltigt skäl så måste du GARANTERA att du tänker leva under äktenskapliga förhållanden med EN person, den person som du fyller i personnummer, namn å adress på...ojojojoj hjälp...va e äktenskapliga förhållanden??? d låter obehaglit på nåt sätt, lite inlåst å svårt å andas...men framför allt: hur kontrollerar storebror detta??
well well. papper ifyllda. min lägenhet uppsagd. hans lägenhet uthyrd. nu kommer prövningen. jag har 1 rosa lägenhet. hallen orange. nyponsoppa typ. alla sa att jag måste måla om...men d gjorde jag inte...jag satte upp m#a&s%s&a vykort m härliga färger å positiva affirmationer runt spegeln...jag har affischer å vykort å bilder å urklipp öööverallt!!! jag älskar d!!! jag har miljoner ljusslingor m hjärtan å fjärilar å jag har glitter å rosa köksbord å å å .... asså jag fattar ju att jag inte kan överföra hela min stil till vår nya lägenhet...men hur kompromissar man? hur kommer man överens när jag har 1 galen stil?
jag: vi måste prata om hur vi vill ha d hela tiden. vi kan inte bara ta för givet. vi måste fråga varann om allt.
han: ja absolut ok visst självklart
han: jag tänkte på dina affischer, jag tycker dom e jättefina. kan vi inte rama in dom? (istället för att sätta upp dom m grön häftmassa som förstör väggarna samt ser ganska förjävligt ut sa han inte)
jag: VA!?!?!?! rama in???? varför d???
han: jag tänkte på dina vykort. dom e härliga! kan inte du göra 1 collage av dom (istället för att ha dom planlöst överallt m häftmassa som e grön å d blir kaos i min hjärna sa han inte)
jag: VA!?!?!?! collage???? känns ju så jäääävla 80
(...fast jag gillar ju 80...sa jag inte)
jag: d känns som du hatar min stil!!! tänk om jag faktiskt gillar att ha d som jag har d!? tänk om jag faktiskt tycker om att ha saker direkt på väggarna...åsså börjar jag gråta å inser själv hur fånig jag e men ändå känner jag mej kränkt på samma gång på nåt knasigt sätt...
han: e d jätteviktigt för dej så e d klart vi kan ha d så!
jag: (tänker i huvet...vänta nu...e d viktigt för mej å ha häftmassa på väggarna...öööh näe...konstigt...varför blir jag så upprörd...?) - näe förlåt att jag blev så arg, d e klart att vi kan rama in å göra collage...
å nu skäms jag jättemkt för att han kommer m konstruktiva förslag fast jag bara e barnslig
jag: förlåt att jag e så dum å skriker å gråter
han: du behöver inte säga förlåt - jag tycker om när du e emotionell
aaaaaah fattar ni - han e typ aiden!!! han reagerar helt rätt hela tiden haha å jag framstår bara som ännu mer galen...
men d e faktiskt inte så himla lätt, e verkligen 1 prövning att gå från min egen lägenhet där jag får sätta upp va jag vill hur jag vill på väggarna, min underbara älskade lägenhet på åttan m utsikt över hela stan till 1 vuxen tvåa där man inte ens har 1 eget rum där man kan ha sin egen galenskap. från singel till sambo på ingen tid alls. svårt.
fast egentligen jättelätt oxå. för nu har jag 1 litet radhus istället haha 1 radhus m uteplats på min innergård i betongen. å jag har mina vykort i collage å mina affischer inramade å jag har min hjärtlampa över sängen precis som vanligt...d e INTE synd om människorna
